Ja ha,nu har första veckan på min praktik gått. Tiden har gått otroligt fort denna vecka, men i possitiv mening... Jag har för första gången sett en förlossning och ett snitt live ! Vilken otroligt underbar och vacker upplevelse att få se hur det riktigt lyser av stolthet i ögonen på de nyblivna föräldrarna, trots att dom precis fått en lite ytte pytte bäbis aldeles för tidigt.. Har haft en aldeles uderbar vecka i alla fall.Lärt mig massor så det bara snurrar av värden inställningar och en massa annat som är livsviktigt för de små personernas välmående.

Ja och sen var det ju jätte bäbisen jag har här hemma. Snacka om att hon helt plötsligt blev gigantisk i jämförelse av vad jag sitter och pysslar med på dagarna.. Hon är fortfarande en riktig fegis,men hon vågar iaf stå en liten stund helt själv nu.. Sedan promenerar hon ju helt obehindrat med gåvagnen. Och idag är det bara EN vecka tills Amelia fyller 1 år.. Så himla galet som det bara kan bli.

Annars är allt helt perekt,så inga klagomål här inte(eller jag är trött som en galning efter att klivit upp klockan 5 i en hel vecka!)

Ja alltså! Den där eviga bristen på tid.. Den räcker helt enkelt inte till!! Det spelar liksom ingen roll hur mycket vi planerar och grejjar och fixar så går det alltid åt skogen. Jag har pluggat som en galning istället för att vara hemma och gosa bäbis,och på grund av det så har jag ett så fruktansvärt dåligt samvete. Sammtidigt så vet jag att ingen av barnen farit illa av det. Men allt detta har väl lönat sig nu får man väl ändå lov att  säga..... Blev glatt överraskad av min sista praktikplacering! Hade nog knappt vågat drömma om att jag skulle hamna där jag faktiskt hamnade... Så jag kan nu stolt meddela att jag ska få göra min sista praktikplasering på prematuravdelningen, Snacka om att allt detta hårda jobb lönade sig i slutänden,det mål jag så hårt kämpat mot är nästan uppnåt. Och för första gången kan jag faktiskt erkänna at jag är otroligt stolt över mig själv!!

Rapport om barnen då: Amelia fyller ju aldeles snart 1ÅR!!! helt crazy,och har utvecklats till en egen liten individ med lika mkt skinn på näsan som sin storasyster! Kanske till och med lite mer än henne. Snart är det dax för innskolning på dagis också,men ännu har hon inte riktigt vågat sig på att gå helt själv,utan hon använder allt annat till hjälp. Storasyster har utvecklats till en helt underbar liten sk pre teen med allt vad det innebär..Så i det stora hela känner jag mig rätt nöjd med det mesta(om det inte vore för den där förbannade tidsbristen)