tildesmamma

Senaste inläggen

Av erika - 28 maj 2014 21:18

Usch och fy vad jag känner mig utanför just nu! 5st har nyligen fått barn och går och fikar och promenerar mm.

Men helt plötsligt är det ju ingen som frågar mig,för jag har ju ingen liten bäbis och jag skulle ju bara känna mig obekväm är svaren... Och ja visst det skulle jag säkert göra. men man upphör väl ändå inte att existera bara för att man inte kan bli gravid på komando som alla andra! Helt plötsligt så står jag där ensam på utsidan! Känner att jag behöver ventilera en massa saker om den kommande ivfn (som jag är helt säker på att den blir av) väntar mig inte direkt några mirakel under sommaren :( . Jag som alltid är den eviga opptimisten! Så nu sitter jag här och försöker planera sommaren och semester. Men kommer fram rätt fort till att om dom inte vill bjuda med mig på fika varför ska jag då bjuda hem dom på grillkalas! Nä bitter och trött på detta är jag. Sammtidigt som jag är lite nyfiken och spänd på det som komma skall!

Av erika - 24 maj 2014 14:18

Ja,så var vi ju till TF igår som planerat. Han hittade absolut inga konstigheter förutom en liten polyp som han brände bort. Dessutom gjorde han en sk scratching på slemmhinnan för att maximera chanserna för en graviditet den närmaste månaden.Han hade dessutom bra nyheter gällande det långa provet på äggstocksreserven. Och det var  jättebra.Dessutom skrev han ut en kort och intensiv kur med antibiotika för att det inte ska vara några bakterier som vi missat,som också ställt till det. MEN vi har iaf nu tagit beslutet att om det inte blivit ngn graviditet under sommaren så kör vi igång med ivf i mitten på september... Och hur det än är så känns det lixom otroligt bra att nu beslutet äntligen är tagit. Bara det gör att jag känner mig lättare i både kropp och själ! Får väl se om det nu också har någon inverkan på resultatet.. 

Av erika - 22 maj 2014 23:03

Sitter här och funderar en massa! Dels undrar jag VARFÖR det ska behöva vara såhär? Ska jag verkligen behöva använda vrje vaken sekund till att tänka på bäbis och vara konstant olycklig. Det mest sjuka i detta är att jag verkligen är en sådan människa som kan ta sig igenom vad som helst! För 7 år sedan fick jag diagnosen fibromyalgi och reumatiskt !! Inte ens då grävde jag ner mig sjäv så djupt! Utan jag sträckte på mig och annonserade för alla vänner och familj att detta fixar jag helt själv! (som vanligt,ett vval jag alltid gör när det gäller mig själv!) I morse ringde E upp från TF och berättade att spolningen i morgon vill dom göra med kontrast! Så det blir som sagt inte någon vanlig äl spolning. Anledningen var mina förbryllande provsvar, För 3 veckor sedan visade ju mina provsvar på att min äggstocksreserv möjligen börjat svikta.. MEN enligt de senaste proverna är det inte så. Så summan av kardemumman är att allt i nuläget ser otroligt normalt ut.Är nåt så in i helvetes rädd för vad han kommer att hitta med demma undersökning. Rädd för att jag får slängt i ansikte att jag inte kan få fler barn!

Men en otroligt possitiv sak är att min älskade mamma äntligrn vill ta till sig att vi verkligen vill ha ett till barn. Kändes som att ett ton lyftes bort idag när hon plötsligen började prata om ivf. För hur det är så stöttar hon oss,och hon tyckte absolut att vi ska kämpa med näbbar och klor för att vi ska få vår efterlängtade 2a.

Känns verkligen som att allt tagit en annan vändning på det stora hela! Idag diskuterade vi en massa om ivf, jag och maken. Vi km fram till att vi är otroligt pålästa om detta utan att den andrar visste ! Men hur det än är och blir så känns ivf inte så fruktansvärt jobbigt,skrämande och otäckt längre,snarare tvärtom......

Av erika - 19 maj 2014 22:27

Fy fan vad jag är less nu! Ja vad ska man säga,vaknade halv 4 i natt och var hysteriskt kissnödig,och så fort jag satte mig på toaletten så började det forsa,och det var helt fel färg kunde jag konstatera rätt omgående :(

Så jag satt där på badrumsgolvet i säker 40 min och tokbölade innan jag kunde gå tillbaks till sängen igen.Och som vanligt är jag alldeles för finkänslig för att väcka maken:/ Varför vet jag faktiskt inte ! Så där låg jag i sängen fram till halv8 med jordens panikångest för att jag inte ville väcka honom. Vet så himla väl att han tar det lika hårt som mig varje gång,men nu känns det liksom som att allt ligger på mig! För faktum är att det är MIG det är fel på!! Inte honom. Hur fasiken kan man känna sig så ensam fast man är 2 om detta.. Idag var väl första gången vi pratade om ivf på riktigt.har liksom inte velat ta den diskutionen förut på nåt vis. Men idag när vi satt i lugn och ro var det faktiskt han som tog upp det.Och jag vet att han ser hur jävla pissigt jag mår hela tiden.. Ska det behöva vara så här?! Vill bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet för alltid... Orkar snart inte ens gå ut på fb och insta pga alla gravida vänner och dom som redan fått sina gulliga små. Men vad sjutton ska jag göra ? Isolera mig helt från omvärlden. Har fortfarande inte orkat ta i tu med faster situationen,Fy fasiken vilken fruktansvärd människa jag är! Jag har ju för sjutton inte ens sagt grattis ännu! Men jag orkar orkar orkar verkligen inte! Bara att se kort på M gör nåt så fruktansvär ont i mig! Hoppas verkligen att jag kan och vill säga det snart,men jag vet faktiskt inte just nu... 

Av erika - 18 maj 2014 22:11

Herre gud! Bim +1! Problemet är att jag är så fruktansvärt livrädd att testa! Visst jag vet att jag har alla tecken på att jag faktiskt kan vara gravid! Vågar bara inte få det svart på vitt med tanke på att min kropp lurat mig i över ett års tid. I var eviga månad har jag gått här hemma och varit fullständigt idiotsäker på att jag är gravid! Iofs ska jag vara ärlig så har jag faktiskt inte gått över bim en enda dag en enda gång på dessa månader! Men vilket som har jag och maken bestämt oss för att testa på tisdag om ingen mens dykt upp före det... Hoppas,hoppas,hoppas! Men för att skydda mig själv,har jag liksom redan testat -

I vilket fall, så bara måste det göras senast tisdag,eftersom jag har tid hos TF för en hystroskopi med kontrast på fredag. Och den ska ju göras 2-3 dar efter avslutad mens! Och ja jag brukar blöda 2-3 dar. Men detta kommer att bli riktigt tight om inte testet visar ett stort fett + Samtidigt som jag verkligen vill ha det där +et så har jag nån typ av dåligt samvete gentemot alla som kämpar och kämpar månad in och ut. Och år in och år ut! Vet nu hur otroligt ont det gör att bli förråd av sin egen kropp,gång på gång nu!!! Ja det blir vilket som nytt inlägg på tisdag...

 

Av erika - 14 maj 2014 22:10

Jaha,så var dagen inne för att inte kunna smita ifrån svärmor och bäbisbilderna inne! Så nu har jag suttit och lyssnat på henne i över två timmar om hur söt M är och hur tuff han är och vad vaken och allert han är mm. Sedan efter 2 timmar terror frågar hon mig hur det är med mig och hur jag mår. ÖH min omedelbara reaktion var: kuggfråga eller är hon faktiskt intresserad? Hon kan ju omöjligen veta hur jobbigt vi verkligen har det? Eller har nån som skulle vara tyst inte varit det? Hm, ja jag får väl fortsätta att fundera på detta, men skulle det inte vara enklare att bara fråga oss hur det verkligen är? Ingen direkt hemlis om hur jobbigt vi har det just nu. Antagligrn vet mina arbetskamrater mer än svärföräldrarna. Nä nu blir det sängen, för hu vad trött jag är!

Av erika - 12 maj 2014 21:23

Jaha,måndag och inte fasiken känns det så himla mkt bättre! Vet snart inte vad jag ska göra av mig själv!? 

Har iaf lite flyt på andra avdelningar än bäbisverkstan! Och jag som tror på ödet och all anna crap, så känns det som att detta kommer att leda till nåt otroligt possitivt i slutänden! Har dessutom beslutat mig för att gå på healing hos en gammal vän . Som följt mig sedan jag var 10 och hon 22. Ja,ja just nu är jag faktiskt öppen för allt. Och som hon sa allt har en mening och sin tid. Samtidigt har jag min egen mamma tjatande att när hon var och spådde sig för ett år sedan så skulle hon bli mormor 2ggr till 2 flickor,en född-06 och nästa -15. Ja man griper ju minsta lilla halmstrå. Samtiidigt vet jag att min kropp behöver vara i total balans för att detta verkligen ska lyckas! Måste bara skriva att jag verkligen älskar min vän L av hela mitt hjärta! Underbarare människa är nog svår att hitta !! Fick "låna" hennes älskade E nästan hela torsdagen,även om hon var med hela tiden. Hon liksom bara klev åt sidan en stund även om det var hennes son! Bara för att hon vet att detta ger mig en sån otroig energi och styrka! Så fruktansvärt underbart att få torka kräks,byta blöja och köra barnvagn. För att inte tala om hur otroligt det känns med en sovande bäbis på armen! i en hel timme! Och ja, hon frågade mig hur jag orkar utsätta mig för detta ? Det enkla svaret är att jag älskar denna unge som att det skulle vara mitt riktiga syskonbarn. När han tittar på en stannar faktiskt världen för en stund. Jag glömmer allt jobbigt för en stund,och det är SÅ värt det! Sedan är jag fortfarande bitter och sur på min svägerska för att hon har fått barn! Och ja ! Jag ber en miljard gånger om ursäkt för att jag känner så. Men för i h-vete gnäll inte om hur jobbigt det var med snitt och hur fruktansvärt det är att du inte kan amma för att du går på "starka" smärtstillande. Som jag för övrig kallar sockerpiller! Med tanke på min tolerans mot alla smärtstillande pga min diagnos! Fibro+reumatiskt. Jag kan säga att jag gladeligen skulle ta alla hennes smärtor ggr hundra om jag skjulle ha fått den belöning hon fick!

Nä fy fasiken hur jag låter !! Men det gör bara så fruktansvärt ont i både kropp o själ att det ska vara så här. 

Samtidigt är jag otroligt tacksam att ha vissa som bryr sig till 1000 procent och lite till!

Av erika - 8 maj 2014 22:02

Just nu innfiner sig denna eviga väntan och längtan mellan äl och bim... Hatar att det ska vara så här var eviga månad. Och inatt drömde jag att jag var gravid igen,denna gång var vi på akuten för att jag tyckte att fosterrörelserna minskat så mkt. Fy fan vad hjärnan kan framkalla en massa skit! 

Var iaf och hälsade på min älskade vän L idag och träffade hennes lilla kille för första gången. Vilken otroligt vacker och underbar liten kille hon har fått!! Men det bara värker i mig på alla sätt och vis när jag satt där med honom i famnen. Hon frågade vid ett tillfälle om jag inte ville sätta honom i babysittern så jag fick fika ifred,men hon bara tog en snabb koll på mig och sa att du får hålla honom så mkt du vill. Hon ser så himla tydligt hur detta tär på mig månad efter månad! Faan vad less jag är på att det ska behöva vara så här! Allt är liksom uppdelat i tvåveckors perioder. Före äl och före bim. Hur fasiken kunde det bli så här? Tror vissa dagar att jag hålle på att bli galen på riktigt! Så jag jobbar och har en massa annat för mig hela tiden ,bara för att jag ska slippa tänka.

Var med stora tjejen till tandläkaren idag för att dra ut en tand,och när jag satt där med henne coh tröstade för att det gjorde ont med att få bedövning,började jag tänka på hur allt detta påverkar henne! Är jag verkligen den allra bästa mamman i världen för henne nu? Tyvärr är nog svaret nej ,det är jag inte. Herregud det bara måste bli ändring på detta! Kan bara inte missa en massa viktiga saker i hennes liv bara för att jag är så upptagen med att tänka på att fixa ett syskon till henne. Även om det sista hon säger varje kväll är att jag hoppas verkligen att jag får en lillebror eller lillasyster snart...... Nä nu ska det bli sängen,är trött som en galning! 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

resan till ett barn


Skapa flashcards