Herregud vad tiden har gått fort! Även om jag verkligen mått otroligt fruktansvärt dåligt :P

Denna graviditet har verkligen varit en skräckupplevelse de första veckorna,mått så illa att jag trots lergigan har jag gått ner 2kg! Trött och seg i både kroppen och knoppen. Semester resan till stockholm,Linköping och kolmården genom förde jag i någon typ av dvala. Gick lixom på autopilot en hel vecka där*phu*!

Men i vilket fall som helst så känns det ändå fruktansvärt overkligt fortfarande! Trodde faktiskt inte att vi skulle komma hit liksom.... Nu sitter jag här och är fruktansvärt nervös för morgondagen,för då är det dax för kub ultraljudet! Skräckblandad förtjusning kan man kanske säga. Ser fram emot att få se pyret för första gången så klart! Sammtidigt gnager det i mig att tänk om det inte ser bra ut,eller att vi får så dåliga siffror att vi måste gå vidare med fvp. Ryser bara jag tänker på det... Anledningen till min oro är ju delvis pga min medicinering,även om läkarna försäkrar att det inte ska spela in .. Men nojig som man är så gnager det i bakhuvudet hela tiden..

Konstigt nog har jag alldrig oroat mig för missfall denna gång,har liksom tänk att händer det så händer det. Har ju gått igenom detta några ggr så jag vet hur det känns före och efter..Och ja man läker i både kropp och tillslut själ.Visst kan jag ibland tänka på de barn jag förlorat,men för det mesta tänker jag istället på det jag har! Däremot har tankar på ma farit genom skallen på mig några gånger.Har haft detta en gång och kroppen total lurar sig själv att man fortfarande är gravid även om det är veckor sedan fostret dog... Det är också en sak som jag är rädd för i morgon. Att det helt enkelt är tomt i magen.... Även om jag läste att det endast är 3% som får den utgången vid kub. Nä nu ska jag och lillfisan åka och bada,utanför stan vid en sjö där vi bodde förut.Just av annledningen att inte riskera att träffa folk jag känner när jag har bikini! För då är det inte lätt att dölja kulan jag fått:) . Maken konstaterade igår att jag förmodligen kommer bli enorm! Jag är lika stor nu i slutet på v12 som jag var i vecka 20-21 med T.. Hoppas till en miljon % att det kommer en ul bild här i morgon,och att jag äntligen kan koppla av lite i graviditeten!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det dax att ta tag i denna blogg tycker jag. Har varit så mkt i livet det senaste året så varken tiden eller orken att skriva har funnits. Men som sagt nu blir det en rejäl nystart! Kan väl börja med vad som hänt i stora drag... Jag har bytt jo...

  Jaha! Nu är det ju sommar tillslut iaf😀 . Här hemma jobbar vi och sliter i vanlig ordning,både jag och mannen ! Det lilla barnet går på dagis och det stora försöker vi pussla iväg till diverse släkt så hon slipper vara ensam så mkt nu i so...

Bara känner att nu måste det bli en uppdatering här! Allt i livet har rusat på i 190 de senaste månaderna efter att jag tog examen 😀 Hade ju min sista praktikplacering på neonatalen,och där blev jag tydligen kvar också! Amelia har börjat dagi...

Ja ha,nu har första veckan på min praktik gått. Tiden har gått otroligt fort denna vecka, men i possitiv mening... Jag har för första gången sett en förlossning och ett snitt live ! Vilken otroligt underbar och vacker upplevelse att få se hur det rik...

Ja alltså! Den där eviga bristen på tid.. Den räcker helt enkelt inte till!! Det spelar liksom ingen roll hur mycket vi planerar och grejjar och fixar så går det alltid åt skogen. Jag har pluggat som en galning istället för att vara hemma och gosa bä...