Sitter just nu på dotterns skolstart. Lika rörigt och oorganiserat som vanligt! Att den här jäkla skolan aldrig kan lära sig. Samma sak var eviga gång.... Fick iallafall ett trevligt samtal nu på em. Ellen från Tf ringde och ville att vi skulle komma upp på ett ultraljud den 8 september. Känns så otroligt skönt att få ett extra före den 23,då vi har rutin ultraljudet på sjukhuset. Just eftersom jag nojjar nåt så fruktansvärt att något ska vara galet med bumlingen. Tror jag ska åka och köpa mig en doppler så vi kan lyssna på hjärtat på lillfisen. Roligt för oss men mest för att storasyster ska få en bättre uppfattning om vad som ligger där inne.  Just nu känner jag mig otroligt gravid, men jag har märkt att vissa dagar faktiskt börjat bli lite bättre. Däremot har jordens trötthet infunnit sig. Har dessutom en otroligt ångest för hur det ska bli på jobbet, känns så jäkla jobbigt på något konstigt vis. Så var det inte alls när jag skulle ha dottern. Tror att det beror på att nu vet jag hur jobbigt det kan vara när man får reda på att någon är gravid. Och man har ju oftast ingen aning om vem eller vilka som tar illa upp. 

Jaha! Kub gick helt lysande! Hur bra siffror som helst,phu :) Så nu får man väl påbörja nedräkningen till RUL i september. Mår illa gör jag fortfarande,men det är lite lite mindre nu.

Var på innskrivning hos bm i tisdags. Är fortfarande inte het övertygad om vad jag tycker om henne,även om hon var något bättre denna gång än sist. Hon vill fortfarande inte lyssna på mig när det gäller att jag vill ha ett planerat snitt.Detta pga en hel massa anledningar..Förstår fortfarande inte att jag faktiskt har en bäbis i magen!

Gick in i v14 igår herregud vad tiden springer iväg. Hinner knappt med mig.skulle aldrig tro att jag är gravid,förutom illamåendet då,om det inte vore för att jag är helt säker på att jag kännt av "Bumlingen" (obs! arbetsnamn ) Det har varit ngr ggr när jag klämmt ihop mig i skräddarställning framför datorn.

Happy Days!  

Nä nu är det väl ändå dax för en riktig uppdatering! Har haft så otroligt mkt att stå i de senaste veckorna.

Men i vilket fall så började jag ana att allt inte var som det skulle runt midsommar. Kännde mig lixom lite underlig ,men som vanligt så tror jag ju att jag är gravid varenda månad,och blir dödsbesviken varje gång.. Vaknade med jätte ont i magen på midsommardagen. Detta ville inte gå över ens med starka värktabletter.Så vi åkte till akuten,där konstaterade dom att jag minsann var gravid! Allt såg jättebra ut och vi fick åka hem.. Sedan har jag mått rätt ok! Tills nu på morgonen när jag upptäckte att det var lite blod på papperet!! Shit shit!! Jag hann tänka en miljon tankar! Fick iaf tid på kk klockan 12.. Väl där fick jag träffa en jättetrevlig bm. Jag ursäktade mig lite att jag kanske är jätte fjantig som kommer in för en sådan grej..Absolut inte tyckte hon.Du har haft flera missfall så jag förstår om du vill kolla läget sa hon. Iaf hon flyttade mig 3dagar bakåt,allt såg jättefint ut graviditeten satt precis där den skulle och gulesäcken och lillfisen också! Tyvärr var det för tidigt att se några hjärtljud,så jag skulle komma tillbaks om 1 1/2 vecka.. Blödningen trodde hon berodde på att jag har en väldigt känslig livmodertapp.....

Hej och hallojsan!

Kände att jag verkligen behövde lite andrum från all galenskap ett litet tag.. För första gången känner jag mig nåt så ofattbart lugn dagarna före bim! Har gjort otroligt mycket att bara känna att vi lämmnar över ansvaret på någon annan till hösten.

Ni som vill tro att healing fungerar eller ej ha överseende med detta inlägg,för det är ett rätt flummigt sådant!

Ja healing som sagt! Har nu varit på behandling för en vecka sedan och kan säga att det var det  absolut värsta jag varit med om! Men också det absolut bästa ! Hur i hela världen kan en människa få en att först må så fruktansvärt dåligt och efter en timme så mådde jag ta mig tusan bättre än på massor av år!

Blockeringen som jag nämmt fanns mycket riktigt,men inte alls där jag trodde. 

Till saken hör att jag är en människa som tar hand om allt och alla,förutom mig själv. Därav blockeringen. Min egena kropp tål helt enkelt inget mer innan jag börjar läka mig själv innifrån och ut.. 

Ska jag vara ärlig så känns mycket allt för lätt och alla möjliga pusselbitar börjar ramla på plats i en otroligt snabb takt.. Jag känner äntligen att jag kan fokusera på den familj som är i NUET! Och detta ska jag suga ut var enda droppe ur. Missförstå mig inte jag har fortfarande samma fruktansvärda hål i hjärtat efter ett syskon ,men just nu är kanterna mjukare än på länge, Men sammtidigt vet jag allt för väl att det behövs otroligt lite för att kanterna ska bli vassa igen och hålet ännu djupare! Senast igår när jag verkligen stålsatte mig och gick in på baby avdelningen på HM för att köpa nåt till M. Det tog nog exakt 10 sekunder innan jag kännde tårarna börja bränna i ögonen. Det blev dessutom 1000ggr värre när P gick omkring med T och kollade gulliga bäbiskläder med kommentarer som att: När du får ett syskon ska du få välja ut massor med kläder till hon/han. Och jag ser hur även han blir otroligt ledsen. Så det vi köpte till M ligger fortfarande i påsen i min bil, ingen av oss orkar verkligen inte ta tag i saken att skicka iväg det till dom. Men det bara måste göras,och det snart innan han vuxit ur det . Vi är liksom som strutsar båda två när det gäller detta . Konstigt har makens avslappnade attityd växlat till nåt helt annorlunda. Och eftersom vi känner varandra så otroligt bra så ser jag att han uppriktigt är ledsen! Vet dock inte om det mest är för min skull eller i det stora hela!?

Har verkligen börjat fatta att detta kan slita isär även det starkaste av relationer...För detta tar nåt så in i jävulen med energi från oss båda. Men vi har lovat att vi kämpar på till jag är 37! 

Mitt beslut inför sommaren är iaf att vårda de 2 jag har närmast och må bra i mig själv och så måste jag lära mig att kunna säga NEJ! För jag kan inte hjälpa alla i hela världen!

Har  iaf varit på dotterns första "riktiga skolavslutning.. Dom sjöng så fint så tårarna passade på att få ett fripass ;) Sedan tog vi en lunch på kina för att fira att skolan är slut för 10 veckor framöver!

Nu jäklar är det struligt i skallen på mig! Och för första gången på otrligt länge är det INTE ett bäbisrelaterat problem. Utan ett häst problem! Vrider just nu på vart enda öre för att se om det möjligtvis skulle gå ihop pengamässigt om jag skulle ta på mig att vara fodervärld till världens bästaste och goaste pålle. Grejen är att jag bara instinktivt känner att detta är rätt! Så in i helvetes RÄTT! Det har inte varit så här rätt sedan jag fick ta bort min högst och mest älskade ägodel J ! Känner att om denna chans får rinna mig genom fingrarna kommer jag att ångra mig resten av livet känns det som!...... Hon läker mig och lugnar mig på det allra bästa och ända sätt hon kan. Kan nästan sätta en miljon på att hon är lösningen på alla problem! Och jadå tyck att jag är flummig och knäpp! Men sett allt för många "mirakel" på en massa plan för att veta att jag inte är knäpp o galen! Har sett Z rädda A i hennes allra värsta period i livet! Och du vet säkert vad jag tänker på eftersom du är en av de få närmsta som får läsa det jag skriver! Men vad gör det eftersom vi känner varandra utan och innan och lite till;) Sedan har vi min mamma som är ett lysande exempel på vilken nytta djur kan göra..Min mamma som varit halvsidesförlamad hela sitt liv. Och efter en op 1994 som misslyckaes helt och gav henne en förlamning från höft och neråt. Så hon blev helt enkelt rullstolsbunden. Men 2003 beslutade min pappa och jag att nu får det vara nog! Hon bara måste få någon typ av sjukgymnastik.Och efter de erfarenheter jag haft efter A och Z,så var valet självklart! Så en lite islandskille blev det till mammas födelsedag och herregud vilken kontakt dom fick på en gång. Detta hjälpte min mammas rehab så pass att när Tilde kom till världen kunde hon ut och gå med barnvagn och se ut som världens mest normala mormor. Så ja jag vet att dom verkligen KAN laga kropp och själ,bara man vill vara öppen för allt dom har att ge! Nä nu ska det bli sängen för imorgon är det ridning och healing på schemat,. 4 dar äfter äl.så vi får väl se om det blir ngr underverk.. Är bara lite orolig för att hon kommer FÖR nära inpå mig! Men å andra sidan känner jag ingen annan sp stark kvinna! (förutom min egna mamma)

Mumbo jumbo! Here i come!!!

Jaha nu har det kommit ännu än en bäbis! Så jäkla söt så det kom till och med en tår eller 2. Just nu sitter jag och funderar en hel massa. Har äl och har nog aldrig någonsin haft så in i helsike ont av en äl någon gång! Så i mitt stilla sinne hoppas jag naturligtvis att det betyder att TFs mirakelkur kommer att göra underverk! Säkert inte men man hoppas ju alltid ändå på nåt vis! Ska på healing behandling om 6 dar nu! Bara för att nu är jag verkligen villig att prova allt och lite till! Jag bara instinktivt känner på mig att jag har en blockering nån stans i kroppen som jag verkligen behöver hjälp att lösa upp och få bort. Sammtidigt känns det fortfarande otroligt avslapnande att helt plötsligt lämnat över allt ansvar till någon annan till hösten. Känner lite att skit i sommaren och bäbis verkstan och njut för sjutton!!! Det är sommar semerster och sommar varmt och skönt. Njut med de vänner du har och få den energi du så himla mkt behöver av dom! Naturligtvis av som dom jag vet gladeligen delar med sig ;) Energin jag fick här om kvällen räcker för minst en månad frammåt.. Bästaste kvällen på länge med A(fast jag lovat att jag inte ska dricka vin !) Men vad fasiken, jag känner att jag måste få leva!! Kan inte må på detta vis nåt längre. Sedan har jag en pålle som jag märkt ger mig en sån otrolig energi och nåt annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på.. Sedan har jag S som är som ett energipiller några dar i veckan ALLTID glad positiv och framför allt alltid lyssnar på mitt gnäll tjat och diskutioner om diverse undersökningar och provtagningar! Love you! Nä nu är det bara possitiva tankar för sommaren,och jag har lovat mig själv att jag ska ringa P och verkligen gratulera till M ! Innerst inne vet jag att hon förstår varför jag inte hört av mig:/ Faaan att det ska vara så svårt och jobbigt!! Men det är för nära och jag har alltid haft en ennan typ av längtan än hemne!

Natti natt !

Usch och fy vad jag känner mig utanför just nu! 5st har nyligen fått barn och går och fikar och promenerar mm.

Men helt plötsligt är det ju ingen som frågar mig,för jag har ju ingen liten bäbis och jag skulle ju bara känna mig obekväm är svaren... Och ja visst det skulle jag säkert göra. men man upphör väl ändå inte att existera bara för att man inte kan bli gravid på komando som alla andra! Helt plötsligt så står jag där ensam på utsidan! Känner att jag behöver ventilera en massa saker om den kommande ivfn (som jag är helt säker på att den blir av) väntar mig inte direkt några mirakel under sommaren :( . Jag som alltid är den eviga opptimisten! Så nu sitter jag här och försöker planera sommaren och semester. Men kommer fram rätt fort till att om dom inte vill bjuda med mig på fika varför ska jag då bjuda hem dom på grillkalas! Nä bitter och trött på detta är jag. Sammtidigt som jag är lite nyfiken och spänd på det som komma skall!

Ja,så var vi ju till TF igår som planerat. Han hittade absolut inga konstigheter förutom en liten polyp som han brände bort. Dessutom gjorde han en sk scratching på slemmhinnan för att maximera chanserna för en graviditet den närmaste månaden.Han hade dessutom bra nyheter gällande det långa provet på äggstocksreserven. Och det var  jättebra.Dessutom skrev han ut en kort och intensiv kur med antibiotika för att det inte ska vara några bakterier som vi missat,som också ställt till det. MEN vi har iaf nu tagit beslutet att om det inte blivit ngn graviditet under sommaren så kör vi igång med ivf i mitten på september... Och hur det än är så känns det lixom otroligt bra att nu beslutet äntligen är tagit. Bara det gör att jag känner mig lättare i både kropp och själ! Får väl se om det nu också har någon inverkan på resultatet..