I natt drömmde jag nåt så otroligt underbart! Drömmde att jag låg i min säng och läste och att jag hade en bäbis i magen som sparkade. Vaknade av att det var så otroligt verkligt,kännde verkligen hur det sparkade... Blev så ledsen och nere när jag vaknade och insåg att det verkligen inte var så! Magen är tom och platt som vanligt :( Konstigt vilket kännsel minne kroppen ändå har, för herregud vad det var verkligt. Visst vi ska vara glada och lyckliga att vi har vår dotter, och ja det är vi. Men det är nåt som saknas,vissa komentarer jag fått, som att ni har ju barn redan var glada för det.. JA det är vi, världens bästa och mest underbara unge har vi tillsammans! Men vi hafr alltid velat ha fler men väntat just pga min diagnos och min medicinering! Som jag nu fick reda på i måndags möjligen var helt fel redan från början!! Bara för att inte ett litet jäkla blodprov har tagits i alla dessa år. Just nu känns det väl som att sjukvården har berövat oss chansen till ett syskon... Visst vi ger inte upp så lätt, men ändå. Just nu känns bara allt så fruktansvärt jobbigt och hopplöst....