Fy fan vad jag är less nu! Ja vad ska man säga,vaknade halv 4 i natt och var hysteriskt kissnödig,och så fort jag satte mig på toaletten så började det forsa,och det var helt fel färg kunde jag konstatera rätt omgående :(

Så jag satt där på badrumsgolvet i säker 40 min och tokbölade innan jag kunde gå tillbaks till sängen igen.Och som vanligt är jag alldeles för finkänslig för att väcka maken:/ Varför vet jag faktiskt inte ! Så där låg jag i sängen fram till halv8 med jordens panikångest för att jag inte ville väcka honom. Vet så himla väl att han tar det lika hårt som mig varje gång,men nu känns det liksom som att allt ligger på mig! För faktum är att det är MIG det är fel på!! Inte honom. Hur fasiken kan man känna sig så ensam fast man är 2 om detta.. Idag var väl första gången vi pratade om ivf på riktigt.har liksom inte velat ta den diskutionen förut på nåt vis. Men idag när vi satt i lugn och ro var det faktiskt han som tog upp det.Och jag vet att han ser hur jävla pissigt jag mår hela tiden.. Ska det behöva vara så här?! Vill bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet för alltid... Orkar snart inte ens gå ut på fb och insta pga alla gravida vänner och dom som redan fått sina gulliga små. Men vad sjutton ska jag göra ? Isolera mig helt från omvärlden. Har fortfarande inte orkat ta i tu med faster situationen,Fy fasiken vilken fruktansvärd människa jag är! Jag har ju för sjutton inte ens sagt grattis ännu! Men jag orkar orkar orkar verkligen inte! Bara att se kort på M gör nåt så fruktansvär ont i mig! Hoppas verkligen att jag kan och vill säga det snart,men jag vet faktiskt inte just nu...